Inga starka kvinnor: bara människor

0

Vår historia berättar om galna kvinnor på mental sjukhus medan män beskrivs lida och dra nytta av deras demoner. Idag strejkar unga konstnärer och kreatörer genom att öppna upp, vara sårbara och krossa uttrycket den starka kvinnan.

I september 2015 publicerade författaren och idéhistoriken Karin Johannisson en bok om psykets estetik med utgångspunkt i könsordningen och kreativitet. I sin bok har hon valt att endast belysa kvinnliga konstnärsöden; “Medan män jagas av demoner, jagas kvinnor av självhat och skuldkänslor”, skriver hon i Den sårade divan (http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kollapsen-ar-en-kvinna/

http://www.kimberlyihre.com).

“Konstnären Sigrid Hjertén avled 1948 som institutionaliserad mentalpatient. Hon var ett stjärnskott inom konsten, gift med målaren Isaac Grünewald. Han nådde stjärnstatus medan hennes stjärna dalade: genom könsbestämd och grym kritik, oförmåga att motsvara makens sexuella aptit och kränkthet över hans otroheter. Utåt var hon lik ”den nya kvinnan”, slank, androgyn, men inåt kroppsförnekande och med eviga kroppssmärtor. Hon gick in i apati och misstänksamhet mot allt. Maken tog henne till mental sjukhuset Beckomberga. Diagnosen var schizofreni. För den kvinnliga galenskapen är något annat än den manliga – snävt villkorad och berövad genialitetens glans,” skriver Karin Johannisson.

Den historiska berättelsen om psykiska ohälsan hos kvinnor är svartmålad. Omvärlden och de patriarkala strukturer i samhället har otaliga gånger fått kvinnor att inte bara bli sjuka utan även förlora sina liv i skam och experiment av den kvinliga galenskapen. Genirollen och revolutionären har varit manlig under vår historia. Den kvinnliga avvikaren, outsidern, har aldrig haft en socialt accepterad roll skriver Johannisson.

Att vara avvikande ifrån våra normer är fortfarande inte accepterat. Men i vår samtid och populärkultur lyfts en annan bild och stereotyp av kvinnan fram, nämligen den starka kvinnan. Fotografen och Art Directorn Kimberly Ihre stod inte ut med klichén kring den starka kvinnan. Hon skapade fotoserien Volatile som innehåller mycket intima foton som öppnar upp samtalet om psykisk ohälsa bland unga kvinnor. I en intervju av Bon (http://bon.se/article/fuck-den-starka-kvinnan/) beskrivner hon hur feminism inte gör oss immuna mot hjärnspöken. Med hjälp av Volatile vill hon bojkotta uttrycket stark kvinna.

– Det började med att jag ville fota unga kvinnor som jag inspireras av, som jag samtidigt kände igen mig i. Tjejer som vågade prata om att de är sårbara. Jag har själv mått periodvis dåligt, och samtidigt som jag är väldigt arg över all press på kvinnor så har jag också lärt mig att uppskatta den sidan av mig. Jag är så trött på att vi ständigt pratar om “starka kvinnor”. Jag har väldigt svårt att visualisera henne eftersom jag inte tycker att hon existerar. Det är en missvisande bild. Begreppet “att vara stark” kan betyda många olika saker. Varför kan vi inte bara få vara personer? säger Kimberly Ihre.

Fotoserien portätterar kvinnor som vågar prata om sitt självhat och hur det är att leva med deras demoner. Ihre beskriver hennes bilder som en kritik till samhället och kvinnors position. Vissa av kvinnorna på bilderna är diagnostiserade och andra har känt att de inte passar in i samhällets normer och kämpar utan medicinering och annan hjälp ifrån sjukvården. År 2012/2013 var andelen med psykiska besvär i form av ängslan, oro och ångest minst en gång i veckan 27% bland tjejer i åldern 16–24 år (Statistiska centralbyrån 2015). En siffra som under 1980-talet låg på 6-7% (http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tredubblad-psykisk-ohalsa-bland-unga).

Bloggaren och fotografen Frida Vega Salomonsson (http://bon.se/blogs/frida-vega-salomonsson/) har öppet i både hennes egen podcast, blogg och i SR-programmet Psyket (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/727603?programid=4852) berättat om hennes relation och egna erfaranheter med psykisk ohälsa och psykiatrin. Hon berättat lugnt och eftertänksamt att hon sedan barnsben haft panikångest och fobier som sedan övergick till en tonårstid med depressioner, ångest och självskadebeteende.

– Jag tror att man bygger upp en stark självkännedom när man tvingas reflektera kring sig själv och sitt mående på ett sätt som man kanske inte gör om man har mått ”normalbra” hela tiden. Jag tror också att det har påverkat mig på det sättet att jag har blivit självständig och driven. Jag har byggt upp en egen inre trygghet, säger Frida Vega Salomonsson.

Frida berättar även om en gripande scen med hennes mamma i sin egen podcast som hon har tillsammans med vännen och bloggkollegan Flora Wiström. Hon berättar om hur hennes mamma för något år sedan sa att hon inte trodde att Frida skulle vara i livet idag. Att hon hade varit så rädd att Fridas mörker skulle äta upp henne innefrån. När Frida berättar historien börjar hon gråta. Men säger efteråt att det är så skönt att hon har hittat verktyg.

Det finns ett historiearv i dessa historier. Johannisson, Ihre och Vega Salomonsson vittnar om en förändring, ett krav och en kamp för att bara få vara människa. Att inte passa in en roll då kvinnan antingen ska lida av galenskap och vara skör, eller ständigt vara stark. Alla kvinnor som tidigare nämnts vill få vara i sin psykiska ohälsa och hitta sina egna verktyg för att få utöva sitt eget liv. Inte se upp eller ner på resan som psykisk ohälsa tar en på. Bara få gå igenom den utan generalsiering och normativitet. Att få vara människa.

Kimberly Ihres fotoutställningen Volatile visades mellan den 13-14 maj på Strindbergsgatan 31 i Stockholm.

Foto källa: http://bon.se/article/fuck-den-starka-kvinnan/

LÄMNA ETT SVAR