Icke-normativ i en traditionell miljö: att kombinera ideologi, religion och sexualitet

0

Går religion att kombinera med feminism? Kan en vara HBTQ-person och ändå finna trygghet och glädje i en religiös församling? FEMT!DENs skribent Hanna Malmsten har träffat Mio. Hon är feminist, bisexuell och kristen; en kombination som vissa menar är omöjlig.

Mio har efter många om och men valt att inte gå ut med sitt riktiga namn. Hennes person upprör fortfarande många vilket gör att hon känner sig otrygg.

– Det gör mig både förbannad och ledsen att behöva tänka om flera gånger på om jag skriva ut mitt namn; att jag måste fundera över om det kommer uppröra människor jag bryr mig om, påverka mitt arbetsliv, om jag kommer utsättas för hatiska kommentarer eller våld. Till vardags tar jag gärna diskussioner, men det medför risker och konsekvenser att våga stå upp för vem man är i det offentliga rummet.

Huruvida feminism är kompatibel med kristendom eller inte finns det mycket delade åsikter om. Ett av de främsta argumenten mot att dessa två inte går att kombinera är att kristendomen i sin essens är en patriarkal struktur och att värnandet av religion därför är jämställdhetens främsta motstånd. Mio håller med om att detta mycket väl kan vara fallet, men poängterar att religion, för henne, handlar om så mycket mer.

– Gud, för mig, har aldrig varit en gubbe på ett moln som sitter och tittar ner på oss och bestämmer, utan handlar om att hitta en slags kraft inom sig själv, att dela värderingar om människans lika värde, att alltid vara älskad och aldrig ensam. Tänker man på det på det sättet så är kristendom och feminism inte så långt ifrån varandra ändå.

 

Hon menar på att även om hon förstår varför folk är tveksamma, fungerar det inte att plocka bort tron heller vad händer då med religionsfriheten och människans rätt till sin fria vilja? För om människor inte får ha sin religion och sin tro, är det ju också rättigheter som tas bort. Det är ett svårt läge. Mio tycker inte att det ena behöver utesluta det andra, men att kristendomen, precis som samhället, behöver jobba med jämställdhet.

Något annat som ofta tas upp är bibeln, både nya och gamla testamentet, har delar med mer eller mindre tydliga misogyna och homofobiska inslag. Även här håller Mio absolut med, men vill belysa det hela från ett annat perspektiv.

– Kristendomen för mig har sin grund i bibeln, helt klart, men samtidigt ser jag på bibeln lite som en historiebok som speglar samhället som människorna på den tiden levde i. Man måste kunna se att vissa delar faktiskt inte är aktuella. Man måste kunna gå vidare, passera gå och inkassera 4000 inte stå kvar i 4000 år sedan. Och det är ju ganska kontroversiellt att säga Hej, ni vet den där boken? Den går att ifrågasättaoch fortfarande säga att man tror på någonting.  

Att ifrågasätta bibeln, som kristen, möter naturligtvis en hel del fundersamma blickar, men Mio menar att hon när hon yttrar sina åsikter om detta får hon oftare medhåll än inte. Hon tror att det handlar om att de som inte håller med inte har några egentliga giltiga argument till varför hon har fel.

– Det är mest den där känslan kanske, att man känner av att vissa inte håller med.

 

Att folk inte håller med henne kan också bli tydligt när Mio pratar om HBTQ-personer och att de måste få ta en större plats i kyrkan. Detta är något som är högst angeläget för henne själv, eftersom hon är öppet bisexuell. Hon berättar att detta åkallar en hel del höjda ögonbryn, men att hon främst fått mycket positiv respons när hon ett antal gånger hållit i andakter med fokus på kärlek och sexualitet.  

– Jag tycker det är viktigt att personer som definierar sig som HBTQ är i kyrkan, att vi vågar ta plats och stå för vilka vi är – säga här är vi. Jag tror det är viktigt att HBTQ-personer ser att vi finns här, och att de är välkomna hos oss.

När hon får frågan om huruvida hennes sexualitet skapar friktion med hennes tro, hävdar hon bestämt nej, och säger att hennes tro inte behöver betyda någonting över huvud taget för hennes sexuella läggning. Det har inte heller funnits konkreta tillfällen då hon känt sig ovälkommen i kyrkan, men poängterar att det gör henne lika förbannad varje gång hon träffar en präst som vägrar viga samkönade par.

– Det är en personlig förolämpning. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att någon som möter så många människor i sitt yrke inte kan vara öppensinnad och möta människor som de är.

 

För henne är tro något så mycket mer än bara något religiöst. Tro handlar inte så mycket om regler om hur vi ska leva utan istället om känslan inuti. Det är i det hon landar varje gång, när funderingarna kring religion, feminism och sexualitet kan kännas övermäktiga.

– Ibland går det ihop, ibland går det inte ihop, men man kan faktiskt tro på olika saker samtidigt och det kan få vara okej. Man behöver inte ha svar på alla frågor.

 

Men det långt ifrån alla som håller med, och Mio erkänner att hon i feministiska kretsar ibland inte vågar ta diskussionen.

– Det är lite tabu. Man har inte alltid den här långa stunden att ta diskussionen, där jag får förklara mig och vara ärlig. För jag vet att jag kommer behöva förklara mig, och att jag kanske inte kommer bli förstådd ändå. Grejen är att när jag har umgåtts i feministiska cirklar har det aldrig kommit upp frågan huruvida man har en tro eller inte, utan det är självklart att man inte har det.

 

Med diskussion kommer risken för dåligt eller obehagligt samtalsklimat, vilket Mio tror kan göra att folk istället väljer att vara tysta. Men Mio är övertygad om att de finns många fler som hon och att de behövs höras både inom kyrkan och inom feminismen.

– Vi behöver vidga perspektivet. Det kommer alltid finnas olika vinklar eftersom vi är olika personer, och det är viktigt att hålla klimatet öppet så att man kan diskutera att det finns olika sätt att vara feminist, likväl som att det finns olika sätt att vara troende.

LÄMNA ETT SVAR