Högskoleprovets avgift försvårar rättigheten till utbildning

0

Akademisk utbildning har alltid varit och är i högsta grad fortfarande en klassfråga, och det är således inte särskilt konstigt att detsamma även gäller högskoleprovet. Efter en höjning i december 2014 ligger den nuvarande avgiften på 450kr för att få göra provet. En rätt kraftig ökning, men som försvaras med att det faktiskt är ett heldagsevenemang och där avgiften täcker allt från konstruktion till tryck av provet. Det heter dessutom att avgiften ju faktiskt inte höjs så ofta, och att fördelarna med att ha gjort bra ifrån sig på högskoleprovet väl överväger den absurda kostnaden, och så vidare.

Det är väl förståeligt, till en punkt. Den främsta fördelen är ju ökade chanser att komma in på sin favoriserade utbildning, då en dryg tredjedel av alla platser på högskolan tillsätts med resultat från högskoleprovet, men en hög poäng kan även ge prestige och se bra ut på ett CV. Högskoleprovet är tänk att jämna ut spelfältet lite och öppna upp chanser för dem vars betyg från gymnasiet inte riktigt räcker hela vägen, men hur jämt blir det egentligen när de med begränsade ekonomiska tillgångar exkluderas?

Svaret på det är naturligtvis att det inte blir särskilt jämt alls.

Det ropas ut att samhället behöver fler akademiskt utbildade, högskolor och universitet åker runt bland gymnasieelever och lovar och svär att allt är möjligt bara en tror på sig själv och att allt är ju lugnt för det finns lån att ta och bidrag delas ut till höger och vänster. Men sanningen är att studiemedlen knappt sträcker sig över fattigdomsgränsen i Sverige, samt att din, och framför allt dina föräldrars, bakgrund spelar mycket stor roll – mer än dubbelt så många med föräldrar som har eftergymnasial utbildning läser själva vidare, jämfört med dem vars föräldrar inte har det.

Det handlar om snedrekrytering, ett fenomen vars existens är välkänd i både regering och högskolor men som fortfarande väntar på åtgärder. En första handling hade väl rimligtvis varit att jämna ut spelfältet på riktigt, och inte tillåta att ekonomiska tillgångar styr över vem som får vilka möjligheter.

LÄMNA ETT SVAR