Fagersjö brinner

0

IMG_0503När jag vaknar upp på morgonen den 16:e september 2016 så finns ingen vacker höstmorgon där.
Jag vaknar upp till nyheten,
att ett asylboende, i Fagersjö i södra Stockholm, inte långt från där jag bor,
står i lågor, och har gjort det sedan klockan 2 inatt.
Att några, eller någon, under natten mot lördagen,
ska ha försökt sätta boendet i brand genom att placera en dunk olja i en ugn och sedan sätta på ugnen, men att brandalarmet då gick och att personalen kunde stoppa branden.

Polisen säger att det är oklart hur branden startade, att de har inlett en förundersökning om grov mordbrand, men att det är för tidigt att se ett samband mellan händelserna.
Och det enda jag kan tänka på,
är att jag har mycket svårt att tro,
att det började brinna av en slump
ett dygn efter det misslyckande försöket.

Och vad jag inte kan förstå,
är hur en människa,
kan vilja skada oskyldiga barn och vuxna,
som redan utstått ett helvete,
som har bevittnat,
sitt hemlands sönderfall.
Gruset från gatorna i de sönderbombade städerna,
rinner längs deras kinder i form av tårar nu,
när deras hem en till gång,
har försvunnit, tagits ifrån dem.

Och att detta händer i ett land där hatet och rasismen växer,
är ingen slump, det lovar jag.
I ett land där ett rasistiskt parti är det tredje största,
trots oberäkneligt många skandaler.
I ett land som knappt släpper in några människor över huvud taget längre,
trots att befolkningen inte ens mäter tio miljoner.
I ett land där bränder som dessa,
händer så ofta att media knappt reagerar.
Du visste antagligen inte om branden,
förrän du läste den här artikeln.

Och på nyheterna visas bilder från Aleppo, du kanske tycker att det känns som en annan värld. Men det är samma sol på samma himmel.
Och vi andas samma luft.
Och föreställ dig,
att det var din stad som låg i ruiner.
För förra veckan drömde jag,
att det var Stockholm.
Att stadshuset var krossat av bombnedslag,
att hustaken var täckta av aska.
Att barnen låg på gatan och grät.
Och det kanske bara var en dröm,
men samma sak händer just nu på andra platser i världen.
Och tänk dig att du lyckades fly,
men att någon återigen tog ifrån dig det lilla du hade kvar,
i ett land som ska föreställa att vara tryggt och säkert?

Tänk dig hur det det skulle kännas att förlora allt.
Och hur ont det kan göra att leva.
Hur kan någon,
vilja krossa hjärtan,
som redan blivit krossade?
Tänk dig att du vaknar upp till brandrök och doften av eld,
påminns om dina värsta mardrömmar,
och att du återigen blir tvungen att fly för att överleva.

Jag kommer aldrig att kunna förstå hur det känns att förlora allt.
Och inte du heller.
Men de människor som kunde ha dött under natten, de förstår. De vet.
Och denna natt så blev de blev skadade på andra sätt än av elden.

Så denna söndag, så är det inte bara ett asylboende som står i lågor.
Det är också mitt hjärta, som brinner av vrede och förtvivlan,
När jag inser hur hemska saker som människor,
är kapabla till.

LÄMNA ETT SVAR