Från liberaler till hybrider: en crash-course i feministiska grunder

0

Hörrni, var ärliga med mig nu – handen upp alla som fått en fråga i stil med ”jaha, och i vilken feministisk grund tar du avstamp?” och antingen;

A; inte riktigt förstått vad som menas med en sådan fråga, eller
B; inte haft något svar av det enkla faktumet att ni faktiskt inte har någon aning.

Jag vägrar nämligen tro att jag är den enda som inte riktigt vet i vilken feministisk teori jag känner mig hemma.

Inom alla ideologier, religioner och valfri-grupp-här, så finns det undergrupper, falanger. Även om grundidén är den samma är vi människor ju drabbade av den oturliga (eller turliga, beroende på hur en ser på saken) oförmågan att aldrig riktigt kunna komma helt överens om någonting överhuvudtaget, och detta reflekteras naturligtvis även inom feminismen. I takt med att denna vår allas favoritrörelse vuxit sig fram och utvecklats har grenarna spretat sig vidare och vidare.

Vi tar det från början.

1700-talet. Upplysningen är i fullgång, auktoritetstro, ofrihet och privilegier överges till fördel för förnuft och samhällsnytta. Det är här det börjar. Liberalfeminismen föds, kräver lika villkor och möjligheter i samhället oberoende av kön och tron det kämpas hårt för kvinnors chans att kunna göra karriär precis som männen.

Under senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal kommer det vi idag refererar till som första vågen: här kämpas det för sådant vi numera tar för givet, typ rösträtt och rätten att som kvinna få bära byxor. Vi pratar konservativ feminism, och det är ungefär precis vad det låter som. Det är denna feminism, denna våg, som banar väg för den andra vågen (för naturen kräven ordning).
Andra vågen kommer att influeras framförallt av radikalfeminismen, som tar sig an att gå till botten med kvinnoförtrycket. Här introduceras begreppet ”patriarkat” och feminismen tar sig till individnivå och frågor angående sexualitet, prostitution och mäns våld mot kvinnor drivs stenhårt (i denna veva växer kvinnojourerna fram – heja!).

De flesta av dagens feministiska riktningar har i mer eller mindre mån influerats av just det radikala. Det finns de som menar på att feminismens tredje våg är det som händer idag, med och utav oss.
Vi har socialistisk feminism vars slagord ”ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp” från 70-talet ni säkert känner igen, och som på senare dar även ökat sitt fokus på antirasism.
Ungefär samtidigt finner vi svart feminism, som kämpar mot både sexism och rasism (kallas ibland för womanism för att lägga fokus på skillnaderna mellan svarta och vita kvinnors situation).
Intersektionell feminism (utvecklat ur svart feminism) betonar hierarkier i samhället som kön, etnicitet, sexualitet, klass, funktionalitet och religion.
Queerfeminism anser kön och sexualitet vara föränderliga termer, likhetsfeminism anser att könsrollerna som präglar vårt samhälle beror på sociala konstruktioner snarare än biologi.
Anarkafeminism, ekofeminism, nyfeminism, marxistisk feminism… Det finns en hel uppsjö där ute. Och för att krångla till det hela ännu ett snäpp; hybrida feminister, de som finner inspiration och kraft i flera av de olika riktningarna och perspektiven.

Så, vad är du? Intersektionell queerfeminist? Svart radikalfeminist? Har du ingen aning? Det är okej. Jag lovar. Även om du aldrig någonsin lyckas sätta fingret exakt på vad du tror på så är jag säker på att du kommer rocka feminismen oavsett – det fungerar alldeles utmärkt att strunta i beteckning och advocera för det du tror på ändå.

”Whatever you are, be a good one.”
DELA
Föregående artikelEtt jag och ett du
Nästa artikelOrdrevolution

LÄMNA ETT SVAR