Att inte passera

1

Ja men alltså, vad föddes du som, rent biologiskt?

Va, är du trans?
Det hade jag aldrig gissat!

Varför vill du inte inte operera dig? Det trodde jag alla transpersoner ville.

Cis-normen gör sig påmind överallt. Om det inte handlar om ogenomtänkta kommentarer från främlingar så handlar det om biologilektioner eller socialt konstruerade regler kring femininitet- och maskulinitet. Alltid, alltid handlar det om att det aldrig är på transpersonens villkor. Aldrig är det på våra villkor.

Att passera är ett begrepp som syftar till att en transperson kan befinna sig på offentlig plats utan att den ”misstänks” vara trans, det vill säga, när en transperson kan passera för cis-person. I många sammanhang används det för att mäta en transpersons värde. För att vara trans är inget önskvärt, det anses bättre att vara cis-person och att passera som det är bättre än ingenting.

Att passera kan ge positiva resultat; som att inte utsättas för transfobi dagligen och det vore ju trevligt. Men hela idén med ”att passera” är skadligt i längden. Det är som ett gift som tar ett tag att upptäcka, som du ha i kroppen men ändå leva med ett tag. Men långsiktigt är det ett gift som allvarligt skadar oss som inte kan, eller vill, passera. Det är skadligt för den som inte vill in i transvården. Det är skadligt för den som inte har den psykiska hälsa som krävs för att ens orka kontakta transvården. Det är skadligt för den som inte har som mål att eftersträva ”det andra könet”.

Det är svårt att vara icke-binär transperson i ett samhälle där även trans-communityts normer är binära: du kan vara antingen transfeminin eller transmaskulin. MEN JAG DÅ!? vill jag skrika nästan dagligen. Men jag då..? Jag som vill avlägsna mig och vara så långt ifrån det binära könssystemet, och alla dess krav och regler, som möjligt. Jag som klär mig i skjortor och keps och platåskor och läppstift. Jag som ena dagen blir kallad bög. För att nästa dag bli kallad flata. Jag som är icke-binär transperson.

Önskan att passera som cis-personer kommer antagligen från någon slags internaliserad transfobi. Eftersom vi från dag ett lär oss att cis-personer är normen och den naturliga existensen av en mänsklig varelse. Transpersoner förenklas lätt till ”människor födda i fel kropp” och många tror därför att alla transpersoner eftersträvar ett kroppsligt byte och sedan är personen ”botad”. Men jag föddes inte i fel kropp, jag föddes i fel samhälle. Precis som att min kropp rasifieras i Sverige år 2016, blir den även könskodad efter hur jag klär mig. Och inget av det sker på mina villkor.

Det är inget fel på min kropp.
Det är allt fel på detta samhälle.

1 KOMMENTAR

  1. Alltså det är väll inte specifikt för just icke-binära att vilja slippa det ”binära könssystemet”? Eller det är ju liksom det som är målet med feminism, att bli av med patriarkatet och på så sett slutar bli tvingade till att vara kvinnor och män. Tyvärr är vi tvingade att leva i ett samhälle som ser oss binärt och som ger oss olika förutsättningar beroende på vilket av de binära könen vi tolkas som. Men när vi krossar patriarkatet så kommer vi alla slippa kön.

LÄMNA ETT SVAR