Spring mot mig

0

När jag var sju år hade jag hört om en person som tagit sitt liv. Jag förstod aldrig hur det var möjligt att kunna ta det steget. Det var ju liksom sommar utomhus och alla glassar man åt smakade alltid godare än vid vuxen ålder, så jag tänkte inte mer på det. Med två tofsar på huvudet och skrapade knän fortsatte jag med livet, helt ovetande om att framtiden kommer kräva så mycket mer av mig. Då kommer man känna prestigen av att vara ’’normal’’ och att delta i det ’’vanliga’’ är i klass med att kunna flyga.

Sedan hände det. Jag blev vuxen. Glassarna var inte lika lockande längre och somrarna bestod av att jobba för att kunna få pengar till hyran. Samtidigt skulle man på något oförklarligt sätt ha tid med ett socialt liv. Det livet man missat under de andra årstiderna för man var helt uppslukad i tentaångesten och att räkna den sista CSN slanten. Under mina 20 år i livet hade jag nu hört om åtta människor som tagit sitt liv. Åtta liv förlorade i självmord – en konsekvens av psykisk ohälsa. Alla åtta hade varit under 20 år och insett att kunna flyga var synonymt med omöjligt.

Stannar man upp en sekund och kollar sig omkring är det första man noterar alla de omöjliga krav detta samhälle sätter på oss. De kommer i kronologisk ordning och ska bockas av en efter en. Självklart förväntas det att fasaden ska vara uppe samtidigt. Men andra tappar masken och längtar istället till sina tofsar och skrapade knän eller kanske bara längta bort till något annat. Vad det är vet man inte men bara något annat, där att inte känna något alls skulle väljas alla dagar i veckan istället för de mörkaste känslorna som sliter och river inom en. Plötsligt måste man nästan dra sig själv i håret för att ta sig upp från sängen samtidigt som samhället vänder på klacken och springer ifrån en och blir utom synhåll. Istället tabubeläggs psykisk ohälsa och man blir bland en i ’’en av fyra unga’’ statistiken som dagligen kämpar med sitt mående.

En av fyra unga lider alltså av psykisk ohälsa. En av fyra klarar inte av alla krav man får på sig. Självmord förhindras inte genom att bygga staket vid tågstationer eller att sluta sälja paracetamol i livsmedelsbutiker utan detta förflyttar bara ungdomarna till ett annat självskadande område. Självmord förhindras genom att jobba utifrån kärnan med hjälp av organisationer, privatpersoner, politiker och sjukvård. Få siffran en av fyra att bli till noll och få detta samhälle att springa mot en med öppna armar istället för att springa ifrån en.

LÄMNA ETT SVAR