Extremist-stämpla feminismen är vår tids häxbränning

1

Jag vill prata om ett ”fult” och laddat ord. Ett ord som sprids, hyllas och smutskastas om vartannat just precis nu. Ett ord som jag identifierar mig med. Ett ord som beskriver mig som människa. Jag är feminist och under hela min tonårs-period har jag blivit kallad för ”manshatare”, ”bitch” och från de lite charmigare killarna ”trevlig bitch, på ett bra sätt”. De här charmiga uttalandena är vanliga beskrivningar på tjejer som inte faller in under ramen som den hängivna, tacksamma och medgörliga människa som hon förväntas vara. När hon låter sin självständighet styra henne och strida mot de patriarkala normerna är en vanlig härskarteknik som används att förminska hennes styrkor och beskriva det som ett negativt beteende, exempelvis självsäker och bestämd blir till ”bitchig” och analyserande och medveten blir helt plötsligt till ”manshatare”.

Jag är inte manshatare. Jag är ”patriarkat-hatare”. Jag hatar strukturen inte individer – stor skillnad. Trots att jag gång på gång måste förtydliga att min åsikt inte bygger på manshat, möts jag ständigt av kritik från helt analytiskt befriade människor som tolkar mina åsikter som personangrepp till varje man och då tar sig friheten att använda sig av de utnötta påhoppsstrategierna som försvarsmekanism. Till er som tror att jag lägger energi på att hata er som individer, eller som tror att det skapas ideologier för att motarbeta er personligen – Ni tar er själva på lite för stort allvar.

Många har svårt att acceptera ordet feminism och identifiera sig med ideologin. Feminismen i sig bygger på att sträva mot jämställdhet och jämlikhet, en ideologi som gynnar mänskligheten, en ideologi där alla får plats. Där Vi får plats. Det är antagligen inte där skon klämmer. Det finns något mycket större som ligger bakom förnekandet. Nämligen att ordet har en feminin laddning, ordet är feminint. Det är visserligen sant att ordet feminism associeras med kvinnlig frigörelse men det betyder inte automatiskt att det bara gynnar kvinnor och är inte nödvändigtvis detsamma som en övergång till att män ska förtryckas. Bara för att ordet är feminint betyder inte det att inbörden ”jämlikhet” är paradoxal, bara för att ordet är feminint betyder inte det att någon exkluderas – tvärtom!

Det är också vanligt att jag hör argument som: ”Ändra till ett neutralt laddat ord så kommer fler att acceptera ideologin” – men nej. Det är inte ordet som är problemet (även om argumentet i sig speglar de problematiska strukturerna). Det är strukturerna i samhället som har gett ordet en laddning och ett värde som är problemet. Fundera på varför det är så svårt för män att identifiera sig med ett feminint ord (Notera ORD, en kombination av bokstäver) och känna sig inkluderade i det. Medan kvinnor alltid har fått falla in under maskulint laddade ord – som exempelvis människa utan någon större reaktion från samhället. Det är inte många som vill ändra ordet människa för att få kvinnor att känna sig inkluderade och sträva mot jämlikhet. Det är detta som bevisar det verkliga problemet. Inte nog med förminskandet av kvinnor och deras värde, utan förnekandet utav strukturernas existens.

Det är vanligt att människor tror på jämlikhet och jämställdhet men är rädda för ordet ”feminism” och hävdar att ”feminismen” är för aggressiv, extremistisk och orimlig. Att stämpla en ideologi som extremism är vanligt i ett samhälle under utveckling. Allt nytänkande, utmanande och utvecklande möts ofta av ett motstånd från konservativa som tenderar att kalla rörelsen extremistisk. Även sådant som idag anses som en självklarhet började en gång som en ”extremistisk”, nytänkande våg som puttade samhället i den riktningen som vi har färdats fram till idag. Som exempelvis; demokrati, avvecklandet av slaveri, allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, kvinnors myndighet osv.
Att extremist stämpla feminismen är vår tids häxbränning. Ett sätt att dumförklara och göra sig av med konkurrens. Nytänkande och farliga rörelser har alltid tystats genom den strategin, en taktik som makten har tagit till för att hålla strukturer på plats, hindra utveckling och för att upprätthålla personliga fördelar och angelägenheter.

Så om det finns andra lösningar än feminismens kontroversiella intåg så undrar jag vilka de lösningarna är? Hur lång tid ska det ta innan det händer något? Vi har visserligen utvecklats en del, men vi måste också ställa oss frågan ”Hur mycket har egentligen hänt under de senaste hundra åren?”. Vi har kunskapen, vi är medvetna men ändå händer det så lite. Många luras av att ”vi i Sverige har kommit så långt och att vi borde nöja oss med det”. Men det är patriarkatets motvillighet att upplösas som lurar oss att vara tacksamma. Vi ska inte nöja oss. Det finns en otrolig fara i att ”nöja sig” och låta ett samhälle stanna i utveckling. Ett samhälle kan alltid förbättras, och vi måste alltid sträva efter att göra det.
Det som Feministiskt initiativ vill genomföra i Sverige är inte orimligt. Om målet är att behålla den strukturen som finns, om man vill göra som man alltid har gjort, den struktur som feminister vill förändra kommer vi aldrig att uppnå någon jämlikhet. Vi behöver nyskapande, vi pratar om ”gör om, gör rätt”. Det är ännu tydligare idag att det finns ett behov av nyskapande, nytänkande framtidssatsningar. I tider som de här när missnöjespartierna växer fram. Men det är någonting nytt vi vill ha, inte en tragisk repris av utrotning, murbyggen och världskrig. Vi har glömt att vi är människor, och att allt det som vi har skapat; system, strukturer och ideologier är till för oss. Inte tvärtom!

Så, jag är feminist. Jag tror på en framtid för alla. En värld där alla inkluderas. Är du med mig?

1 KOMMENTAR

  1. Alltid.

    Fattar nt hur svårt det ska vara att förstå? Hur lång tid ska det ta liksom? Har vi inte väntat nog efter århundraden av förtryck? Så trött på den här patriarkala skiten och på oviljan att sätta sig in i den – det måste man ju för att annars ser man nt strukturerna. Man ser nt sättet man, av ren vana, bidrar till att upprätthålla några av dem.
    Kunskapen om feminism, och om jämnställdhet och förtryck över huvud taget, är mindre än mina matlagningskunskaper (dvs jättesmå) och det skrämmer mig. Jag pratar gärna om feminism och ämnet man ALLTID tvingas behandla är manshat. Det är det folk (speciellt killar) associerar med feminism. Jättesorgligt. De missar poängen. Har dock utvecklat en rätt bra strategi för att förklara denna rimliga reaktion samt tror jag fått dem att förstå att den stoooora majoriteten inte hatar män utan, som du skriver, strukturer. Det är ju ngt positivt med det hela i alla fall, att jag utvecklat mitt sätt att förklara det på, och man får väl hoppas att de lärt sig ngt!

    Kram

LÄMNA ETT SVAR