En pappa är inte en fin pappa just för att han är en pappa

0

Vi sitter på ett sjaskigt café och ett regnigt Stockholm syns utanför det lilla fönstret framför mig. Men det är ingen som kollar på regnet för alla är inne i en het diskussion om barn, kärlek och ja, allt som man tror har med den samhälleliga ”människans” livscykel att göra och hur den ska se ut. Jag satt och lyssnade på den här listan som skulle bockas av under människans genomsnittliga liv. Det var skitjobb, resor sedan skulle man börja plugga för att sedan börja jobba igen, denna gång ett ännu bättre, lite lyxigare jobb så man kunde tjäna nog med pengar för att resa igen men nu med sin partner och barn som man hunnit skaffa någon gång under stormen.

Barn, ja barn det måste man ju ha någon gång tyckte de flesta som satt runt bordet. Min vän håller fram sin mobil framför mig och mina tre väninnor. ’’Kolla den här mannen’’ säger hon och pekar på en bild där en ung man har sin treåriga dotter på sina axlar. De såg glada ut, nästan lite för glada. Som en tillgjord reklambild som brukar hänga vid busshållplatser. ’’Mamman gick bort vid födseln så han har varit tvungen att ta hand om dottern, vilken fin pappa’’.

Hela meningen får mig att vibrera av ilska. Pappan är alltså helt plötsligt tvungen att göra sitt jobb, det vill säga att vara en pappa till sitt egna barn och detta gör honom till en förebild som uppmärksammas och hyllas runtom i Sverige. Mobilen blir svart och min vän snabbar sig på med att trycka sin fyrsiffriga kod och visar upp bilden igen. För att första gången räckte tydligen inte. Bilden skulle sparas på näthinnan och leva kvar där för att ständigt påminna oss om hur fina pappor är på grund av det mammor över hela världen får gå igenom. Förlossningsskador, förlossningsdepression och för att inte tala om bortgång vid födseln just för att den mänskliga kroppen inte kan klara av hur mycket som helst. Detta är vad som är fint, sorgligt, orättvist, modigt och borde uppmärksammas. Inte bara en gång om året vid morsdag, utan varje dag!

Så nästa gång någon av dina vänner upphöjer män med barn för att de verkar vara mogna och ansvarsfulla, berätta för dem om det som ständigt bäddas ner. Slitna underliv, orken som aldrig räcker till, livslånga skador från förlossningar och mammor som trots allt måste gå igenom hat från samhället på grund av den depression som river och sliter inom dem, så hårt att det även blir svårt att älska sina barn.

En pappa är inte en fin pappa bara för att han är en pappa. Och en mamma sätter inte hela sitt liv på spel för att pappor ska hyllas. Jag raderar bilden min väninna visade från näthinnan och ersätter den med verkligheten istället. Gör samma sak du! 

LÄMNA ETT SVAR