ATT GÅ RASISTER TILLMÖTES

0

Bild: från en manifrestation mot afrofobi i Malmö.

Min mamma var nyligen med om att en gammal man körde in i henne hårt med sin rullator på ett torg i Stockholm. När han blev ifrågasatt av en annan man som såg händelsen och att den gamle mannen skadade min mamma avsiktligt skyllde den gamle mannen det på att han ”inte hade på sig glasögonen”. Men när den andre mannen återigen ifrågasatte hans beteende började den gamle mannen gorma om att min mamma lever på socialen. Denna falska anklagelse baserades på det enda han möjligt kunde veta om min mamma eftersom de inte känner varandra överhuvudtaget och det var första gången de träffades – hennes hudfärg. Det han inte visste var att mamma likt många andra afrosvenskar jobbar och betalar skatt som bland annat går till hans sjuk- och äldrevård. Det här är bara en av många händelser och konsekvenser som kommer från afrofobi, tyvärr en av de mildare konsekvenserna. Och mamma är bara en av många svarta människor i Sverige och världen som ständigt måste leva på sin vakt för att människor vill oss illa bara på grund av vår hudfärg.

Men jag tror att många människor inte ens vet varför de vill svarta människor illa, och att många människor vill svarta människor illa för att det är så de uppfostrats av samhället. Vi lever i ett vitnormativt samhälle, det som representeras och upplyfts är vithet.

Tänk bara på vilken hudfärg personerna har som du oftast ser i följande media eller samhällspositioner:
På tidningsomslagen
I tv och film där de ofta spelar de eftertraktade, snälla eller hjältemodiga rollerna
I modeshower
På chefs- och andra maktpositioner
I yrken som folk generellt ser upp till, till exempel lärare, läkare, jurister och politiker

Tänk nu på vilken hudfärg personerna har som du oftast ser såhär:
Inte lika mycket i media
Inte lika mycket i tv och film, men när de väl syns spelar de ofta antingen en rolig sidekick eller en kall, våldsam och/eller kriminell person
I yrken som folk generellt ser ned på, till exempel städare, undersköterskor, tidningsbud och busschaufförer

Trots att flera saker spelar roll när det gäller yrken, som bland annat svensk utbildning och språkkunnighet, så utnyttjas inte alla människors kunskaper fullt ut och yrkena jag nämnde sist ses som ”skitjobb” till stor del på grund av människorna som har jobben. Och trots att det finns svarta människor som ses i media och älskas av alla, till exempel Beyoncé, så är hon bara en och de vita kändisarna som hyllas många fler. Ser ni mönstret? Tror ni att ens syn på sig själv och ens självförtroende påverkas av sättet människor som liknar en själv syns i media och samhällspositioner? Att sättet en ser på andra människor påverkas av hur de syns i media och samhällspositioner?

Världen har kvar ett tankesätt från flera sekel tillbaka som säger att svarta människor är lata, kriminella, våldsamma och ociviliserade, ett tankesätt som bland andra vår hyllade botaniker Carl von Linné banade väg för. Det är ett tankesätt som vi lär oss undermedvetet genom bland annat det jag nämnde tidigare, hur svarta människor skildras i media, men även genom tydligt rasistiska uttalanden och handlingar eller uttalanden och handlingar med underliggande smygrasism. Ett exempel från min barndom är när vi under idrottslektionen lekte en lek som hette ”Svarte man”, som gick ut på att en person var den svarte mannen som ropade ”Vem är rädd för svarte man?” och så skulle alla springa från den svarte mannen. Vad gav det för bild av svarta män till oss barn? Det kan vara vem som helst som säger eller gör dessa rasistiska uttalanden och handlingar. Personerna vi älskar, de vi litar på eller de vi tror vill oss väl. Hur är det möjligt? Jo, vi människor är för passiva och det är inte många som rannsakar sig själva eller tänker nog mycket på vart deras åsikter kommer från eller vad deras handlingar eller uttalanden signalerar. Många människor som säger eller gör rasistiska saker är inte ”sjuka i huvudet” som en ofta hör. Att säga så skapar en felaktig bild av människor som lider av psykisk ohälsa, samt förminskar problematiken i rasismen genom att säga att psykisk ohälsa är grunden till den.

Personerna som beter sig rasistiskt kan styra över sina handlingar och det är det och själva handlingarna som är så hemskt. Även att rasistiska handlingar normaliserats så pass mycket att svarta oskyldiga människor konstant mördas av vita poliser i USA, utan att det ger några konsekvenser för polisen. Och när svarta människor ber för sina liv och försöker få folk att förstå att deras liv är lika mycket värda som vita människors liv genom Black Lives Matter-rörelsen är det fortfarande människor som inte håller med. En svart oskyldig pappa mördas framför sina barn och sin fru av polisen, svarta oskyldiga barn så unga som 12 och 13 år mördas av polisen och när svarta människor säger emot finns det människor som inte håller med, hör ni hur det låter? Inser ni att det här händer på riktigt och regelbundet?

Konsekvenser är något en bör ta, när en har gjort fel så ska en kunna medge det och utgå därifrån. Lösa problemen som uppstått och lära sig av sina misstag, och det är det som är så bra. Trots rasismen jag sett, upplevt, sett mina nära och kära uppleva på grund av vår hudfärg, trots att jag haft lärare och klasskamrater, som uttryckt sig rasistiskt, trots att jag gråter när jag ser att ännu en oskyldig svart människa blivit mördad av en vit polis och jag är mer säker än osäker på att polisen kommer komma undan med det, så tror jag att alla människor har gott inom sig. Jag tror att människor som har uttryckt sig rasistiskt, omedvetet eller medvetet, rasister och till och med nazister kan ändra sig om de bara vill, hittar och tar till sig den rätta kunskapen. Det kan låta naivt, men godhet och medkänsla har vi sen födseln. Åsikter däremot, oavsett om de är bra eller dåliga, alltså till exempel rasistiska åsikter, är något vi lär oss. Jag tar självklart avstånd från rasism, men jag vill gå rasister, som är villiga att förändra deras åsikter och lära sig igen, tillmötes för att vi en dag ska kunna se varandra som likar och inte ha fördomar som kommer från okunskap om varandra.

Jag vill dock förtydliga att svarta människor inte har någon skyldighet över huvud taget att ha förståelse för eller förlåta rasister. För att alla ska förstå hur jag menar drar jag en parallell till mobbning. Den som blir mobbad, alltså offret, har ingen skyldighet till att göra någonting. Men jag vet också att mobbare oftast inte har särskilt bra självkänsla, och att de mobbar för att upplyfta sig själva, genom att trycka ned någon annan. Och vad bör en göra när en ser att mobbning pågår? Ingripa.

Att ingripa när ni ser eller hör rasism är vad jag innerligt hoppas att jag inspirerat er till att göra. Jag hoppas också att denna text har fått er att tänka på hur det ni gör eller säger påverkar andra, på hur det andra säger och gör påverkar er, på om ni rannsakar er själva och tänker över era åsikter och vartifrån de kommer nog mycket. För vi måste tänka om, vi måste sluta vara passiva och istället uppmärksamma afrofobi, vilken etnicitet vi än har.

LÄMNA ETT SVAR