Recension: Det här är vår tid av Fanny Härgestam

1

Trots att det har gått fem år sedan det som i media främst kom att kallas för den arabiska våren bröt ut, är historierna från denna period minst lika aktuella nu som då. Kravaller och demonstranter som färgade gatorna i Nordafrika och Mellanöstern blodiga. Boken Det här är vår tid som är skriven av journalisten Fanny Härgestam och gavs ut 2014 (Natur & Kultur, 2014) uppmärksammar fyra tunisiska kvinnor som befann sig mitt i händelsernas centrum efter revolutionen för fem år sedan. Härgestam som arbetar som frilansjournalist är baserad i Frankrike och Nordafrika, bland annat arbetar hon åt Sveriges Television och Sveriges Radio, hon har skrivit ett flertal reportage och krönikor om just tunisisk kvinnoaktivism.

Det här är vår tid är ett utredande reportage i bokform där Härgestam följer de tunisiska kvinnorna Amira, Mabrouka Mbarek, Meherzia Labidi och Selma Mabrouk. Tre av dessa kvinnor är politiskt aktiva och engagerade i författningen av Tunisiens nya grundlag, något som fungerar som ett huvudmoment i bokens handling. Den fjärde kvinnan, Amira finns långt ifrån den ständigt folkfyllda Bardopalatsen i Tunis och omröstningarna. Hennes man mördades i samband med revolutionen och i henne beskriver Härgestam en annan rädsla, en annan bild av den demokratisering som pågår. Hon får också fram olikheterna mellan de fyra kvinnorna trots att det finns så mycket som förenar dem.

Skildringen av ett samhälle som ska gå från revolution till demokrati, där det måste fattas beslut om bland annat islams roll i politiken och hurvida det ska råda parlamentarism eller presidentmakt i landet, är intresseväckande. Det är beslut som kommer påverka en stor mängd människor, men som måste tas av några få. Och vad händer när det uppstår konflikter och när åsikterna skiljer sig åt? Härgestam tar med säkerhet till vara på vissa medfödda förmåner och ger i Det här är vår tid röst åt dem som inte alltid har samma möjlighet att göra sin röst hörd. Hon beskriver tankarna och åsikterna om Tunisiens utveckling både sett ur maktens perspektiv, och ur folkets, något som bidrar till att boken känns nyanserad och väl genomarbetad.  

Efter att ha läst ut Det här är vår tid är det någonting i mig som brinner. Det sticker och det glöder, det känns nästan som att jag ska explodera. Kvinnorna som boken baseras på finns plötsligt inom mig, deras kamp bultar i mig, även en lång stund efter jag vänt det sista bladet känner jag mig frustrerad och stark. Även om beskrivningen av Tunisien och demokratiseringen som varit allt annat än enkel, självfallet gör ont vilar det någonting fint över det.

Dessa kvinnor som kämpar för rättvisa och för mänskliga rättigheter i länder som tidigare formats av diktatur och hat, de får mig att inse värdet i det som betyder någonting. Sättet som Härgestam väljer att porträttera kvinnorna på, detaljrikt och stundom väldigt personligt, bidrar till att boken blir något mer än ”bara” en bok. Det blir till en en gripande resa som pendlar mellan hopp och förtvivlan, högt och lågt. Författarens analyserande språk gör att denna bok skiljer sig från mängden och fångar upp mig som läsare på ett helt annat sätt.  Vad som genomsyrar hela boken är dock kampen, den oändliga kampen och dessa kvinnorna som ständigt behöver försvara sina rättigheter, och möjligheten att få utnyttja dem utan att stöta på fientlighet och hot.

Att läsa om hur den senaste revolutionen påverkade Tunisien, både som land och för individerna är inte bara intressant, det ger mig som läsare mycket hopp om framtida generationer och de fyra kvinnorna som boken kretsar kring bevisar att det finns ett oerhört starkt ljus i det som varit mörkt under en lång tid. Boken berör utan tvekan, vikten av feminism, men även mänskliga rättigheter rent allmänt, något som känns extra behövligt just nu och som aldrig får riskera att hamna i skuggan eller förminskas.

Vill du läsa mer från Fanny Härgestam? Då rekommenderar jag dig att besöka hennes webbplats där hon just nu delat med sig av den första delen ur en serie krönikor, skrivna efter en reportageresa till Algeriet.

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR