Nellie Wongs banbrytande poesi skildrar världen

0

Den amerikanska poeten Nellie Wong är född den 12 september 1934 till kinesiska föräldrar. Wong är en aktivist, socialist och feminist. Hon har publicerat många dikter i olika antologier och flera diktsamlingar, varav de två mest kända är ”The Death of Long steam lady” (1986) och ”Dreams in Harrison Railroad park” (1977).

Hennes skrivande är djupt personligt och enligt Nellie Wong själv är många av hennes dikter baserat på hennes erfarenheter som asiatisk kvinna i USA. Enligt Santa Barbara Library som har forskat om Nellie Wongs verk och liv förklarar Wong sina erfarenheter så här: ”Speciellt arbetslivet har jag upplevt som mycket rasistiskt och sexistiskt”.

I sin självbiografiska dikt ”When I was growing up” beskriver Wong på ett gripande sätt de rasistiska och sexistiska påhopp hon upplevde under hela sin uppväxt; dikten inleds med att säga hur hon, under nästan hela sitt liv, har velat vara vit, eftersom vithetsnormen lärde henne att en vit kvinna är vackrare och på alla möjliga sätt bättre än en rasifierad kvinna. Hon beskriver hennes kamp med att acceptera sig själv som hon är och hur den uppmärksamhet från vita män hon fick var ofta i form av avhumaniserande exotifiering:

– When I was growing up and a white man wanted/ to take me out, I thought I was special, an exotic gardenia, anxious to fit/ the stereotype of an oriental chick.

Hennes skildring av verkligheten är så ärlig att det gör ont, fylld med vrede mot det vita patriarkatet. I dikten ”Ironing” beskriver hon en ung dotter som tar ansvaret för hela familjens hushållsarbete samtidigt som fadern dricker öl och är vresig.

Nellie Wongs poesi präglas starkt av en kvinnlig synvinkel. Fokuset i Wongs dikter är främst på flickor och kvinnor; hon lyfter fram deras upplevelser, tankar och problem. Trots att dikterna är skrivna på 60 och 70-talet, känns dikterna fortfarande lika aktuella som de var för ca. 50 år sen.

Wong´s kinesiska rötter syns också i poesin. Vissa dikter blandar kantonesiska med engelska; andra gör referenser till den kinesiska matkulturen samt gamla tron. Ett bra exempel är dikten ”How a girl got her Chinese name”.

”Can’t tell” är nog en av hennes mörkaste dikter. Där skildras våldet som skedde mot de asiatiska amerikanerna under och efter andra världskriget. Rädslan som folk upplevde när de förstod att man ansåg Japan, och därför allt relaterat till Japan som USA:s fiende. Kinesiska-amerikanska familjer förlorade sina jobb och föräldrarna var oroliga att de asiatiska barnen skulle drabbas av våld när de var ute och lekte. Berättarrösten gestaltar hur hennes japanska grannar en dag försvinner och hur hennes föräldrar samtidigt gör sitt bästa för att alla ska veta att de är kineser, inte japaner.

Dikten belyser den fortfarande tabu historien av interneringen av japaner som skedde i USA. Där japansk-amerikaner olagligt fängslades och sattes i fånglägren, oberoende av ålder eller om de var födda utomlands eller i USA. ”Can´t tell” skildrar hur hatet mot japaner spreds så att alla asiater var ständigt hotade, något som Japansk-amerikanska författaren Julie Otsuka också har gestaltat i hennes roman ”Vi kom över havet” (2011). En smärtsam tid skildras med ångest och sorg genom ett oskyldigt barns ögon.

Också klassfrågor och fattigdom är centrala teman i Wongs dikter. I dikten ”Under cover” beskrivs stigmat av fattigdom på ett konkret sätt från barnperspektiv. Alla barn i familjen har fått huvudlöss och modern gör allt hon kan för att dölja detta. Moderns skam över huvudlöss avslöjar en större skam: det finns ekonomiska brister i hemmet och modern vill inte att folk ska skvallra eller håna familjens olycka. Barnet i ”Under Cover” såsom barnet i ”Can’t tell” förstår inte exakt vad det är som modern är rädd för, men ger en detaljerad bild av allt hon gör för att rädda familjens ansikte.

I ”Under Cover” lyckas Nellie Wong gestalta klasskillnadernas grymhet; hur fattigdom i en familj kan leda till ännu mer utanförskap. Föräldrarna vill beskydda både sina barn och sig själva från detta stigma, och läsaren följer mammans olika försök med en melankolisk blick. Det är makalöst hur Wong kan berätta så mycket om fattigdom med så få men meningsfulla detaljer.

En annan dikt som handlar fattigdom och klassfrågor är ”Magazine poem for father’s day”. Dikten börjar ut som en reklam för dyra presenter för fars dag. Vi läser om diamanter och tennisklubbar. Sen slutar dikten med en personlig röst av en kvinna som berättar om hens far som försörjde familjen med ett hårt, slitande arbete. Genom att leka med form och perspektiv kritiserar Wong den överkommersiella världen, samtidigt diskuterar hon hur dyra prylar kan vara en bitterljuv fantasi för underklasser. Att äga är en form av status; det betyder makt. Att slita med dåligt betald arbete är inte särskilt bra. Det ger inget status eller makt i den kapitalistiska världen. Dock kan den materiella och kapitalistiska världen inte hindra ett barn att älska och respektera en uppoffrande föräldrar.

”Drums, gongs” är en dikt där Wong satiriserar Miss Chinatown U.S.A-skönhetstävlingarna på ett underhållande, men också tankeväckande sätt.

I dikten ”Loose women, you say?” är Wongs ord igen lekfulla i form, medan hon kritiserar akten som nuförtiden kallas ”slut-shaming” (när man försöker få en person, vanligtvis en cis-eller-trans-kvinna men också ibland en queer man att skämmas för att sexuellt ha betett sig på ett sätt som av tradition inte ses som acceptabelt). Titeln hänvisar till kvinnor som skälls ut för att vara ”lösaktiga”. Sedan i dikten listar hon flera olika sorters kvinnor, allt från kvinnor som röker eller gör abort, till kvinnor som dejtar kvinnor. Alla sorters kvinnor som i en patriarkal värld nedvärderas:

– Women who flirt with men?/Women who paint their faces? 

Wong påpekar att i slutändan handlar det egentligen bara om att man inte är bekväm med kvinnor som tar plats oavsett hur de gör det, eller som hon skriver i diktens sista mening: ”Women who go out into the world?”

Nellie Wong’s poesi är politiskt laddad, otroligt kreativ och intelligent. Hennes berättelser om utanförskap som skapas genom olika normer och fördomar knuten till genus, klass och ras, är kraftfulla och oförglömliga. Hennes dikter ger en blick på den del av samhället som oftast glöms bort.

LÄMNA ETT SVAR